jonnasjolander

Idag är det måndag, och det är dags för en ny vecka med nya möjligheter. Om måndagen börjar som den gjort idag, med superfint väder och en härlig promenad i den friska höstluften, så har den nya veckan verkligen fått en superstart och jag håller tummarna för att resten av veckan kommer kännas lika härlig. Vilket den förmodligen kommer göra eftersom det ryktas om härligt vårväder plus att jag har en hel del kul att se framemot denna vecka!

Åh, tänk om alla måndagar kunde kännas lika härliga som denna!

Idag tror jag kommer bli en bra dag. När jag klev upp imorse letade sig solens strålar in i lägenheten, och utanför höll frosten på att tina som bäst. Dagen har även en hel del härligt att bjuda på.
Först ska vi till Bergvik och spendera pengar. Åh, man blir ju lycklig bara man hör Bergvik i samma mening som ordet spendera!
Efter det är det raka vägen till Sunne som gäller, för att fira Linda som har fyllt år. Förhoppningsvis är hon fortfarande hemma så hon hinner få sina presenter, det beror på om bebis bestämmer sig för att titta ut idag eller inte. Jag hoppas i och för sig på att bebis tittar ut snart ändå, så att man får se underverket nån gång och bebismysa lite!

Nu ska jag fixa iordning frukost till mig och min sjusovare till pojkvän!
Ha en bra dag!

Det stod på schemat idag. Superbra föreläsare och superintressant. Allt var egentligen hur bra som helst, lärorikt och helt top notch. Läkarna kan sina saker de vill jag lova!
MEN. Nu är man ju något hypokondrisk och livrädd för att man ska ha någon malign tumör som växer så det knakar i kroppen, utan att man upptäcker det förän det är försent = dödsdömd som 22-åring och ett halvår kvar att leva. Hej då livet, hej då alla underbara, hej då allt som jag älskar.

Nej huvaligen, det får vi hoppas inte händer. Och dessutom är cancer ingen dödsdom, av alla som drabbas av cancer överlever 50%.

Punkt slut. Nu tänker vi inte mer på cancer. DET ÄR JU FREDAG FÖR FAN. Carpe diem och få ut mest möjliga av livet och denna fredag, det står på schemat nu!

Bäst att sätta igång.




Nästa lördag ska jag få träffa mina bästa tjejer. Som jag längtar!

Två år av lycka och underbara stunder tillsammans. Vi har delat både glädje och sorg. Vi har skrattat så jag nästan kissat på mig, gråtit floder för allt jobbigt och tråkigt som hänt. När jag har känt mig ensam har han alltid funnits där. De dagar man vaknar och är deppig utan egentlig anledning, så låter han mig vara det, han bara finns där, som en varm famn som omfamnar en när man som mest behöver det. Han har varit början på många härliga äventyr, och alltid hjälpt till med planeringen när ingen annan verkar ha velat göra det.
Under studietiden har han varit som en räddande ängel. Han kan och vet precis allt!
Åh, jag skulle kunna rabbla upp tusenmiljoner bra saker som jag fått uppleva tillsammans med honom, men jag hoppas ni förstår hur underbar han har varit och hur mycket jag värdesätter vår tid tillsammans.

Ni kanske även förstår hur mycket jag kommer sakna honom, och vilket tomrum han lämnar efter sig. Men få saker varar för evigt. Dock ska jag göra allt jag kan för att få honom tillbaka, parterapi till att börja med. Jag har alltid varit skeptisk mot det, men jag hoppas verkligen att jag haft fel. Åh snälla kära dator, låt oss reda ut det här. Jag vet att vi kommer att klara det, tillsammans. ♥



 

Skämtåhsido.
Nu kommer snart min riktiga kärlek hem, då ska vi fräsa iväg till mamma och pappa. Dags för byte av däck till den mer vintriga sorten. Tur att pappa har lärt mig allt han kan, även att byta däck. Fast ännu mer tur att David är med, så att han kan göra det istället för mig!

Att det är VM i rugby, och dessutom final mellan Frankrike och Nya Zeeland i just detta nuet. Med bara minuten kvar och en olidlig spänning. Hoppas för guds skull att ni inte missar det, vore tragiskt att missa något så intressant. Tur att jag har min man som har koll på sådant, och som ställer klockan på morgonen för att kunna gå ut till soffan med täcket och kolla på det.

Kan tänkas förjävligt att man lägger 390 kronor på en klippning, och så syns det knappt någon skillnad. MEN, där har man fel, bara känslan av någon som tvättar håret åt en, kammar, fönar, plattar och fixar gör det lätt värt det. Och då är inte ens själva klippningen medräknad. Och den känslan, att få gå hem med nyklippt hår och lukta helt ljuvligt från huvudet av alla underbara produkter de sätter i håret, den är ännu mer värd.

Nu ska jag och mitt nya fina hår göra oss redo för några timmars jobb såhär på kvällskvisten. Lättförtjänta pengar tackar man aldrig nej till.

Idag är det fredag och jag har redan tagit helg. Dock har jag ingen aning om än vad jag ska göra med denna dagen. Skulle kunna göra en massa tråkiga måsten, som att städa och plugga, men jag känner mig inte ett dugg sugen på det, så det får snällt vänta.
Kanske ska dra mig ner till stan för att leta efter fina fotoalbum som jag kan börja fylla med alla våra 500 kort jag skickade efter häromveckan.

Ja, vi får se vart denna dagen bär helt enkelt.



Mosters lilla cooling med tuppkam, pluttisnuttis!

Nu är praktiken i Torsby avklarad och det känns underbart. Underbart att få bo hemma, sova i sin egen säng, bredvid sin älskade, äta frukost vid sitt eget köksbord och dricka morgonkaffe ur sin egen mugg. Allting är underbart med att få komma hem. Trots att praktiken var kul och inte kunde ha varit bättre med underbara kollegor och en lärorik tid som man aldrig kommer glömma, så känns det fruktansvärt skönt att det är över.

Ain't no place like home! ♥

Full rulle hela veckan. Nu lider helgen mot sitt slut, och en ny vecka med praktik, slutbedömning och kliniskt seminarie väntar. Men först ska vi få ut det mesta av den här dagen och åka iväg till Sunne på kalas.
Igår var vi på Gustavsvik och plaskade runt som små barn med Moa och Jonte. Synd att man inte tar sig i kragen och åker dit oftare, fantastiskt kul när man väl är där. För att inte tala om den härliga, underbara, varma och sköna bubbelpoolen.

Nu är jag helt slut. Lillprinsen ligger i sängen och sussar så sött, goding. Tidigare idag var vi på badhuset och plaskade runt, lillen och jag. Lisa och Hilding skulle vidare, så de satt på kanten och agerade fotografer. 
Det är helt sjukt vad trött och seg man blir efter att ha badat, kvittar om man är i i 5 timmar eller 5 minuter. Ändå helt slut.

Får nog krypa ner brevid lillfisen och blunda en stund jag också.

Om jag hade med mig kameran igår? Nej. Såklart inte, den låg här hemma i säkert förvar.
Igår tränade jag på att komma över en fobi jag har. Nämligen min hönsfobi. Och skratta inte, höns kan vara riktigt elaka djur, och lömska som få, rätt som det är springer de efter en och försöker picka på en. FY!
Men igår var vi och hjälpte Davids mormor och morfar med hönsförsäljning. Till en början stod jag på säkert avstånd och kollade på när de lyfte över hönsen till köparnas lådor, men efter några timmar tuffa jag till mig och stod med i centrum, och var in action, så att säga.

Men jag ska erkänna att jag aldrig riktigt lyfte i någon höna, och när de försökte smita använde jag hellre fötterna för att mota dem, än att fånga dem med händerna.

Men ändå, vilken jävla grej.