När två hjärtan skiljs
Två år av lycka och underbara stunder tillsammans. Vi har delat både glädje och sorg. Vi har skrattat så jag nästan kissat på mig, gråtit floder för allt jobbigt och tråkigt som hänt. När jag har känt mig ensam har han alltid funnits där. De dagar man vaknar och är deppig utan egentlig anledning, så låter han mig vara det, han bara finns där, som en varm famn som omfamnar en när man som mest behöver det. Han har varit början på många härliga äventyr, och alltid hjälpt till med planeringen när ingen annan verkar ha velat göra det.
Under studietiden har han varit som en räddande ängel. Han kan och vet precis allt!
Åh, jag skulle kunna rabbla upp tusenmiljoner bra saker som jag fått uppleva tillsammans med honom, men jag hoppas ni förstår hur underbar han har varit och hur mycket jag värdesätter vår tid tillsammans.
Ni kanske även förstår hur mycket jag kommer sakna honom, och vilket tomrum han lämnar efter sig. Men få saker varar för evigt. Dock ska jag göra allt jag kan för att få honom tillbaka, parterapi till att börja med. Jag har alltid varit skeptisk mot det, men jag hoppas verkligen att jag haft fel. Åh snälla kära dator, låt oss reda ut det här. Jag vet att vi kommer att klara det, tillsammans. ♥
Skämtåhsido.
Nu kommer snart min riktiga kärlek hem, då ska vi fräsa iväg till mamma och pappa. Dags för byte av däck till den mer vintriga sorten. Tur att pappa har lärt mig allt han kan, även att byta däck. Fast ännu mer tur att David är med, så att han kan göra det istället för mig!
