Vad har du i skalet?

Något häftigt, något galet?

För er som inte vet är det är del ur en refräng ur en bamselåt som går i samma melodi som Hooked on a feeling, fast med en text som handlar om Skalmans skal. Eftersom jag är en stolt ledare av bamsegympa och allt som hör där till, ingår även 1 timma varje vecka, av alla de olika sorters låtar som man bytt ut texten i, mot en Bamse-relaterad text.
Och ja, jag kan mer eller mindre säg att man blir hjärntvättad av dessa låtar, och de sätter sig på hjärnan DIREKT. Är inte det konstigt? Låtar som man egentligen inte tycker är särskilt bra, utan mestadels är förjävla jobbiga sätter sig på hjärnan direkt!

Sedan när man står där, i busskuren på morgonen och börjar nynna på "Aaaaah aah ah, vad har du i skalet, nått häftigt, nått galet?!" och kommer på sig själv efter att sisodär ha upprepat samma textrad sjuttioelva gånger, och man försöker lite diskret snegla på de andra väntande bussresenären för att se deras reaktion och utifrån den kunna dra slutsatsen att "Pjuh, de hörde mig inte, nu kan jag stå här o vara tyst och låtsas som att det aldrig hände".
Jobbigast är dock när man inser att de faktiskt inte står och småler för att de är allmänt nöjda över att de får stå ute i regnet en mörk och tidig morgon, utan att de istället har lyckats snappa upp min lilla nynning och inte kan låta bli att småle.

Sedan blir allt bara pinsamt tyst och man försöker låtsas om att man inte alls nynnade, och att det som just hänt, aldrig hände. Väl på bussen kan de inte låta bli att snegla åt mitt håll lite då och då, samtidigt som de småler av den lilla revy som passerar i deras huvud.

Det jag ville komma fram till var; att det är kul att göra någon annan glad, och att jag mer än gärna bjuder på mig själv. Jag vill helst inte vara medveten om det dock!






Lite andrum

Nu är äntligen tentorna gjorda. Igår när jag kom efter den sista så fick jag ett uppåtrus. Sprudlade av energi trots att jag egentligen var helt utmattad efter de senaste dagarna med intensiv pluggning. Men jag fångade energin och såg till att hänga upp julgardiner, sätta upp stjärnorna och sedan städa hela lägenheten. Så nu är det gjort och idag måste jag sätta igång med ytterliggare plugg. Vill inte, orkar inte, men jag måste.

Behöver jag ens tillägga att jag somnade som en klubbad säl igår?


Tillfälligt i en bubbla

Min frånvaro som ekar här, beror just nu på at jag är inne i en tung pluggperiod. Det är så när man får vara försökskaniner för ett nytt upplägg på sjuksköterskeprogrammet, vi får uppleva allt som går fel och blir knas. Allt kör ihop sig för oss, men blir SÅ MYCKET BÄTTRE för de som kommer i terminen efter oss. Grattis, kul för dem.

Nej, nu har jag inte tid att spilla mer tid på onödigt skrivande, back to business! WIHO.


Give me a call

Om det är någon som känner sig sugen på att renskriva 92 sidor powerpoint + anteckningar och komplettera det med att läsa lite ur klinisk mikrobiologi för att man lättare ska kunna förstå allt om bakterier, virus, immunförsvaret och smittspridning, så tveka inte! Det är bara att ringa.






Ja men skriv att inte tvättstugan får användas då!

Idag hade jag en riktigt skitmorgon. Ni vet när precis allting som kan gå fel, går fel. Allt detta leder till att man blir stressad och allt går ännu mer åt helvete. Det kvittar hur fula ord man än använder, och hur hårdhänt man än är med saker och ting, de verkar ändå inte fatta att man inte har tid med allt jävla krångel. 

Allt började med att jag satt och avnjöt en frukost i godan ro, när jag helt plötsligt kom på att vi hade tvättstuga idag, så jag kastade i mig frullen och började fixa med tvätten. På tvättstugedörren möts jag av en lapp "Tätt i avloppet, tvättning sker på eget ansvar! M.V.H. en grinig tant i sina bästa år!", och jag tänkte att vafan, jag tvättar ändå, om man verkligen inte fick tvätta skulle det ju ha stått det.
När jag sedan har sattit igång omgång 2 med tvätt och ska gå iväg till torkrummet för att hänga den blöta tvätten kommer det en tant och en reperatör ner i källaren och tanten tittar surt på mig och min tvätt och säger drygt till mig "Jaha, så du tvättar ändå?" och jag svarar artigt tillbaka att det gör jag, för jag tolkade lappen som att man fick göra det, och jag valde att göra det, trots att det var på mitt eget ansvar. Samtidigt frågade jag om det inte var så det stod på lappen, och hon svarar ännu drygare att "jo, men jag trodde inte folk skulle vilja tvätta när det var såhär!".

Men om det nu var så att man absolut inte fick använda tvättstugan, då kanske man kan skriva en lapp som det budskapet framgår tydligt på, istället för att skriva en sådan diffus lapp som folk får tolka som de vill.

Eller så kanske det bara är jag som är korkad och inte kan läsa mellan raderna.



Typiska älska-livet-och-naturen-människor

Eller vad ska man nu kalla dem?
Ni vet de där som ser sådär härligt sunda ut, och som absolut inte bryr sig om mode eller sådant. De kör sitt race och lägger mer än gärna några extra tusenlappar på den jackan eller skorna som faktiskt håller dig varm, istället för att lägga dem pengarna på en jacka eller ett par skor som vi "vanligt" folk inbillar oss är så himla varma och bra, och dessutom råkar vara just det som är årets modemåste! De klär sig för att det ska vara bekvämt och funktionellt, inte för att det ska vara snyggt, tight och utmanande.
Ofta bär de även runt på en ryggsäck, för de har faktiskt förstått det där med att det varken är särskilt bekvämt eller bra för kroppen att bära på en jättefin handväska, som ibland väger ton, bara för att man envisas med att stoppa ner allt krimskrams för att slippa ta en annan fulare väska. Och ryggsäckens remmar är dessutom alltid perfekt åtdragna, för att belasta ryggen på rätt sätt.
För att inte tala om deras sunda hy som de undviker att kladda ner med massa hudprodukter och lager av smink, för att de helt enkelt tycker att det är onödigt och inte alls hälsosamt.
I kundvagnen på ICA hittar man enbart ekologiska varor och de åker i största möjliga mån buss, allt för att vara snälla mot naturen. Men helst av allt går de såklart, för att få frisk luft och samtidigt en härlig promenad.

Nog om min förklaring, ni kanske förstår vad jag menar?

Det jag hade tänkt säga, är att jag ibland är lite avundsjuk på dessa människor. De verkar se på allting så himla positivt. Typ, när jag tittar ut och ser att det regnar och är grått, tycker jag att det är ett jävla skitväder och muttrar lite surt för mig själv att jag måste gå ända till busshållsplatsen (25 meter), och VÄNTA på bussen, som självklart alltid är sen.
Samtidigt som det känns som att när de vaknar upp till regningt och grått väder tänker "Åh vad härligt, nu kommer luften vara mindre förorenad eftersom vatten binder smuts och jag kommer få mycket friskare luft under min promenad till jobbet".

För att göra en lång text kort; jag önskar att jag kunde vara mer positiv i vissa lägen.



Jag hoppas på något som aldrig blir bra

Åh, kan det aldrig bli vinter och snö? Hur länge ska man behöva vänta?
Jag har en tråkig känsla i magen om att den här vintern kommer bli mild, slaskig, regning och snål på snö. Huvaligen. Hemska tanke, ge mig metervis med snö, minusgrader och vackra härliga vinterdagar i längdspåret med en mysig matsäck i bagaget. Eller några riktigt härligt krispiga åk i en underbart preparerad backe.

Ja, jag har sagt det förr och här kommer det igen, jag ÄLSKAR vintern!









Morgonstund har guld i mun




Imorse gick jag upp samtidigt som David. Mysiga frukostar tillsammans med massa tända ljus är tamejfan bland det bästa jag vet. Lätt värt att offra två timmars skön sömn för. Sedan var det lika bra att göra sig fit for fight för en hel dag med en extremt tråkig föreläsare. Nu sitter jag och dricker kaffe och ska snart bege mig mot skolan.

Ciao!

RSS 2.0