För 10 år sedan
Hade jag bråttom till tisdax som jag helt glömt bort. Så jag skulle skynda mig och springa ner för att inte bli alltför sen, men istället trillade jag omkull på asfalten och skrapade upp både byxor och knän. Jag insåg att jag skulle bli alldeles för sen om jag skulle springa hem, byta byxor och tvätta rent såren, så jag bestämde mig för att skita i tisdax istället, och började knalla hemåt i godan ro. Väl hemma satt mamma i soffan och kollade film. Två plan som flög in i två höghus. Det sjuka var att det hände om och om igen, från flera olika vinklar. Jag minns att jag tänkte att det var konstig tid att visa en "vuxenfilm" på, den var ju bara 5 på eftermiddagen.
Jag frågade vad det var för film, och mamma svarade med en sorgsen ton, att det inte var någon film. Utan verklighet. Verklighet. 
All gave some, some gave all.
