jonnasjolander

Jag behöver en rejäl dos motivation för att ta mig igenom det här. Psykologi, anknytningsteori, barns utveckling och mitt i allt ska jag studera Pippi Långstrumps psykologiska utveckling, hur hon knyter an, vart hennes trygga bas finns.
Men istället för att verkligen ta tag i mig själv och göra det, så glider jag runt på Internet och drägglar efter vackra ting, springer upp och ner till tvättis, skåpäter, tar kort på allt och inget, spelar harpan, målar naglarna, googlar på hur man bäst ska sköta blommorna jag har i fönstret, rensar i lådor, spelar NHL (som jag för övrigt hatar!!!), försöker stå på händerna och jaaa. Vad har jag INTE gjort för att slippa tänka på skolarbetet?

Men. Jag vet att jag någon gång faktiskt kommer ta tag i det. Typ natten innan det ska vara inlämnat. Stabilt och bra som vanligt. Jag gillar mitt flow. Enligt aknytningsteorin är det här en inre arbetsmodell jag har, för den som nu är intresserad. Jag känner igen mig själv i det här, och vet någonstans innerst inne att det kommer lösa sig.
Därför kan jag fortsätta hålla på med totalt oviktiga saker och låtsas som att allt är frid och fröjd (Freud). Haha, där fick jag till det.


Oh god, hoppas de här 3 åren kommer gå fort....