jonnasjolander

Påvägen hit. Tröttnade på att höra all musik på radion som tjatas sönder. Så vi satte i en skiva istället. Som vi har lyssnat på hundratusensjuttioelva gånger. Bara för att få höra något "bra" för en gångs skull, som inte är så uttjatat.
Där satt vi, i vår lilla söta ljusblå audi. Det blev ett sådant moment när Plain White T's kom på med den superfräscha låten Delilah, så vi kunde inte låt bli att ryckas med! Så där satt vi och skröna med och framkallade de mest fula röster vi bara kunde komma på. Jag lät som en gammal herre med basröst, David något liknande, sedan blandades det med lite tant-röster, opera-röster, Roj och Roger-röster och allt man kan tänka sig.
När musiken är som bäst kan man kalla det.


Kollar igenom massa gamla roliga bilder på datorn. Man förändras verkligen med tiden. Då var man snygg, smärt och smidig. Nu har man blivit tjock, tråkig, korthårig och ful.
Men jag trivs bra med mitt liv ändå, tack.





Är det ens jag på bilden?